Guldknoppar

Guldknoppar.

Katten Jam och kaninen Ida satt på verandan. De väntade. Ingenting hände. Tom sov djupt. Han låg bredvid Agnes. Barnen sov i sina sängar i rummet innanför. Tom snarkade. Ida var upprörd. Hur länge skall vi vänta, undrade hon? Allting kändes meningslöst när Tom inte var uppe. Tom sov i vardagsrummet. Sängarna de låg i var av svartmålat järn. Med guldknoppar. Bredvid Agnes plats stod en skön fåtölj. Vid Toms plats stod en gammal köksstol. En TV stod uppe på en bred byrå i björkträ. Det var vid väggen mot köket. Barnens rum hade fönster mot söder. Sängarna stod vid varsin vägg. En hög brun byrå av ek, stod vid Evas fotända. Vid Roberts säng stod en köksstol. Garderoberna var inbyggda på gammalt vis. De innehöll mest skräp. På stolen låg Evas och Roberts kläder. Solen sken inte in ännu. Det var tidig morgon. Toms och Agnes rum hade fönster åt söder och väster. Ida var hungrig. Hennes potatis var uppäten. Jam hade kattmat kvar i sin skål. Han kunde inte hålla sig längre. Han gick genom köket in i Toms rum. Han klöste Tom, som vaknade med ett ryck. Tom steg ur sängen. Han tog av pyjamasen. Satte på jeansshortsen. En ljusblå t-shirt. Han gick ut i köket. Ida kom ut. De kramades. Tom fyllde vattenvärmaren. Tog fram en stor kopp. Hällde näskaffe i. Slog på det varma vattnet. Han tog fram en potatis till Ida. Mjölk till Jam. Satte sig på verandan. Pustade ut. Drack sitt kaffe lugnt. Jam sörplade mjölk. Ida gnagde potatis. 

Tom öppnade ytterdörren och hakade upp den mot väggen. Sval luft strömmade in. Han gick runt huset. Det skulle bli en solig dag. Den stod ännu i öster. Vad sägs om ett morgondopp, frågade han. ”Hurra”, skrek Ida. Jam nickade. Tom fyllde sin ryggsäck med badgrejer. De gick ut. Gick vägen förbi det gula huset. Ned till lilla viken. Vattnet var klart som kristall. Det var bara tjockt med maneter. Öronmaneter. De bränns ju inte. Tom bytte till badshortsen. De ljusblå. Ida tog på sin röda bikini. Jam kände med tassen på vattnet. Det var lagom. Han bytte till badbyxor. De mörkblå. Tom steg först ned i vattnet. Där var bara en halvmeter djupt. Grunt för honom. Djupt för Ida. Hon böjde sig ned, och kastade sig i. Hon hade lärt sig simma i Dagas sjö. Solelången. Här var det salt. Man flöt lättare. Jam slängde sig i. Han simmade bra. Tom simmade ut på det djupa. Jam följde efter. Ida höll sig därinne. Maneterna kändes konstigt. Mjuka geléklumpar. Men ofarliga. Det var lätt för Tom att ta sig upp. Värre för Jam. Nästan omöjligt för Ida. De simmade in till stranden, och gick därifrån. Klippan var svart och slät. De vilade tillsammans. Ida såg upp mot himmelen. Inte ett moln. Här värmde solen. Tom började sjunga. ”Blott en dag, ett ögonblick i sänder. Vilken tröst, vad än som kommer på. Allt nu vilar i Guds händer”. Han kom inte ihåg fortsättningen. Jam jamade melodin. Ida sniffade den. 

De njöt i solen. Länge låg de där. Till slut ville Tom gå hem. De klädde på sig. Jam tog täten hem. Ida skuttade efter. Sist gick Tom. De gick mellan husen. Nu bodde inte farbror Kalle där längre. Han bodde i det lilla gula huset. Det var han som spottade i träskon, sade man. Det är ett uttryck som betyder lat. De stannade vid genomgången mellan huset och uthuset. Uthuset var rött med vita knutar. Det var här som Pappa hängde sina nät när han lagade dem. Ida var orolig. Hon ville prata om geografi, men vågade inte riktigt. Hon kände sig svag ihop med Tom och Jam. Du behöver inte känna så, sade Jam. Ok, sade Ida. Då börjar jag. Vilka två stora länder gränsar till Kazakstan? Tom tittade upp på himmelen. Jam knöt skorna. Vet ni inte, undrade Ida? Då svarar jag själv, sade hon. Ryssland och Kina. Var det så svårt? Jam var som vanligt ganska provocerad. Ok, sade han. Dags att prata om fotoner då. Foton är det elektromagnetiska fältets energikvantum, det vill säga, den minsta energimängd som kan överföras av elektromagnetisk strålning, till exempel ljus. Namnet kommer från grekiskans ord för ljus. 

Ida blev förvirrad. Tom ville tala politik som vanligt efter Jams föredrag. Tom började. Politik betyder ursprungligen statskonst, och avser som regel alla de åtgärder och handlingar som hör till det allmänna livet. Jam gäspade. Skall vi gå in, undrade han? De lämnade boden och gick in i huset. Agnes var uppe. Barnen var vakna. Eva blev stormförtjust över att se Ida och Jam. Agnes och barnen kom ut i går kväll. De hade inte träffat husdjuren på en vecka. Är det dags att äta lunch , undrade Agnes? Ida var hungrig igen. Hon svarade ja, och nickade. Har ni varit i lilla viken, frågade Agnes. Var det skönt i vattnet? Ja men mycket maneter, sade Tom. Alla sex var tillsammans nu. De hade det så mysigt. Vi trivs!

Bryggan

Bryggan.

Katten Jam och kaninen Ida stod på en brygga. De tittade ned i vattnet. Stim av abborre och mört simmade där. Det var i Solelången. Tom stod en bit upp på land. Han gick upp till stigen. Ida och Jam lämnade bryggan. Det var brant upp till stigen. De släntrade efter Tom. Här gjorde vi lägereld när jag var tonåring, sade Tom. Han visade platsen. Allt var förändrat nu. Träden var borta. Buskarna nedsågade. Lövsly växte upp. De gick stigen fram. Våra vänner kom fram till Volvobryggan. Tom tog av ryggsäcken. Han bredde ut tyget på gräset. Tog upp badkläder. Ida tog av sig sina kläder. Hon satte på sig sin röda bikini. Jam tog på sina blå badbyxor. Tom tog på sina ljusblå badshorts. De gick ut på den nya bryggan bredvid. Den hade en bänk där ute. Tom satte sig på bänken. Ida kände på vattnet. Jam hoppade i. ”Plums”, lät det. Ida gick försiktigt i längs badstegen. Vattnet var lagom varmt. Stim av abborrar simmade runt bryggan. Jam gick upp ur badet. Ida och Tom var i vattnet. Tom stod på bottnen. Ida stod kvar vid stegen. De gick upp ur vattnet, och satte sig på bänken. Runt bryggan växte rikligt med säv och vass. Små gäddor gömde sig där. Jam satt på tyget. Det var ett tunt Indiskt tyg. Gula mönster. Jam ville fika. Tom och Ida gick upp från bryggan. De kom till Jam. 

Tom letade i sin ryggsäck. Han tog upp Idas potatis. Jams mjölk, och sitt eget kaffe. De tittade ut över sjön. En vattenskidåkare åkte efter en båt som drog upp vågor. Om en stund når vågorna oss, tänkte Jam. Jam var grön i själen. Han hade hört på radion att ett vindkraftsfält planerades vid Hakefjorden. Människor protesterade. Någonstans måste ju vindkraftsverken finnas, tänkte han. Ida hade börjat tänka på geografi. Allt var som vanligt alltså. Gränsar Polen till Vitryssland, frågade hon? Tom letade i ryggsäcken. Jam hade fått myror på sig. Hörde ni min fråga, undrade hon? Tom fortsatte med ryggsäcken. Jam hade ännu mer myror på sig. Ok, sade Ida. Jag svarar väl själv då. Svaret är ja. Jam kände sig tilltufsad som vanligt när han inte visste svaret på en fråga. Han tog sats för att ta upp sitt. Han började. ”Kan ljus krökas”, undrade han. Tom höll på med ryggsäcken. Ida fångade en doft i vinden. Det kröker sig runt materia i rymden, sade Jam. Om det inte gjorde det skulle rymden vara nästan svart för oss, fortsatte han. Det finns så mycket materia i vägen för ljuset. Finns Schrödingers katt, eller finns den inte, fortsatte han? Tom letade i sina byxor. Ida skuttade in mot skogen. Hon sniffade i vinden. Svaret är att den finns och inte finns, sade Jam belåtet. Som vanligt ville Tom nu tala politik. Vad betyder hållbart samhälle, undrade han. Vad betyder hållbart radioprogram, sade Ida och skrattade. 

Tom hade lyssnat ofta på radioprogrammet med två av hans noveller, nämligen. Det har bra musik, försökte Tom. Det är inget att skämmas för Tom, sade Ida. Varför dog dinosaurierna ut, undrade hon? Jam svarade. Han kände att han behövde vara med i diskussionen igen. En stor meteorit föll ned i havet, svarade han. Jag behöver nya glasögon, sade Tom. De jag köpt på macken är inte bra. Å andra sidan är det nog dyrt att gå till en optiker. Är du nöjd med ditt nya klockarmband, undrade Jam. När de ändå mentalt var i Lyrum, kunde han passa på att fråga. Det är mycket bra, svarade Tom. Han tittade på armbandet. Det var av metall. Tidigare hade han haft av läder. De var billiga men gick ofta sönder. Han var äntligen nöjd med sin mobil också. Det hade inte gått att avsluta samtal. I butiken hade den alltid fungerat. Han insåg felet. Mobilen har en sensor upptill. Tom hade alltid omedvetet hållit ett finger för den. När han slutade med det fungerade telefonen. Det var en Samsung. Innan hade han haft en iPhone. Den var verkligen paj. Nyköpt. Han lämnade in den till lagning. Efter en vecka fick han ett mail. ”Du har själv öppnat och förstört mobilen”. De höll på i flera månader. Affären gav sig inte. Tom visste inte ens hur man öppnar en iPhone. 

Ida blev trött på att lyssna. Hon skuttade ut på bryggan. Gick försiktigt i vattnet med hjälp av stegen. ”Skönt”, ropade hon! Jam tog på lurarna. ”Love is so beautiful”, sjöng Roy Orbison. Tom var ensam igen. Han gick ut på bryggan till Ida. De badade tillsammans. Ida lärde sig simma. Hon var osäker men det gick. Hon gick upp ur badet. Satte sig på bänken. Tom kom efter. Jam satt kvar på tyget, med lurarna mot omvärlden. Det var dags att avsluta tyckte han. Han tog av badbyxorna. Tog på shortsen. Tom och Ida kom upp. De såg tillsammans ut över sjön. Det var vackert. Jam fanns hos dem trots lurarna. De hörde ihop. Alla tre.

Solstol

Solstol.

Katten Jam och kaninen Ida satt på altanen. Tom låg i en solstol. Ida baddade Toms panna med vatten. Jam höll fram ett glas att dricka ur. Tom hade gått igenom en kris. Psykos skulle hans syskon sagt. Tom mådde illa. Han reste sig och gick bakom Friggeboden. Han kräktes. Ida var orolig. Jam bekymrad. Det var morgon. Solen började värma frön öster. Några stora ekar skuggade. Björken vid garaget tog också sol. Tom kom tillbaka. Han satte sig i solstolen igen. En sak ytterligare bekymrade Tom. Hans texter på datorn var plötsligt borta. Det var det första han tänkte på när livet återvände. Plötsligt slog det honom. Det var virusprogrammet igen antagligen. Han hade svarat ja på alla frågor om att ta bort. Han trodde att programmet bara tog fram onödiga filer. Så var det tydligen inte. Han fick fram ”återställning av borttagna filer”. Det skulle ta fyra timmar. Fyra nervösa timmar. Programmet arbetade. Ida tittade på honom. Du mår inte bra, konstaterade hon. Jam var nervös. Tom brukade vara tryggheten själv. Nu hade han varit helt borta. Tom såg sig kring. De satt på altanen i Daga. Det nya huset. Huset var inte nytt, men det var nytt för honom. Det var byggt 1937. Taket var nyss omlagt. Det hade Tom och hans vänner gjort. 

Tom spelade i ett rockband. Han blev nära vän med trummisen och gitarristen. De hjälpte till med taket. Tom mådde fortfarande illa. Han drack en mugg vatten. Han sjönk tillbaka i solstolen. Ida satt vid hans sida. Hon började bli lugnare. Hon tittade på Jam, och frågade om han kunde sitta hos Tom en stund? Vill du ha kaffe frågade hon Tom? Ja tack, svarade han. Ida gick in i huset. Hon värmde vatten i vattenkokaren. Gjorde i ordning en stor kopp näskaffe. Hon gick ut till Tom med det. Tom började må mer som vanligt. Han tackade för kaffet. Ida hade med en kokt potatis till sig själv. Hon kände sig moderlig och frågade Jam om han ville ha mjölk. Ja tack, svarade han. Jag vill ha kattmat samtidigt, svarade han. Ida försvann in i köket. Genom fönstret kunde hon se ut på Tom och Jam. Hon öppnade en burk med kattmat. Det var en ny sorts konservöppnare. Genial tyckte hon. Varför säljs den gamla sorten? Det är väl sam med manuell växellåda i bilar. Varför vill inte alla ha automat? Toms bil stod på parkeringsplatsen. Det var en Peugeot cabriolet. Den var automatväxlad. Ida gick ut med kattmaten. Allting började kännas som vanligt. Jam åt sin kattmat. Ida mumsade potatis. Tom grubblade. Han tog upp mobilen. Ringde datorspecialisten Nils. Ingen svarade. Han mailade istället. 

Skrev att flera bibliotek var borta ur datorn. Nils ringde. Tom berättade att ett återställningsprogram arbetade. Jag har dålig erfarenhet av det, sade Nils. Ibland fungerar det. Ibland inte. Nåja, vad är väl en bal på slottet, tänkte Tom. Det var ju bara hundra nittio noveller som var borta. Ida pustade ut. Jam åt sin mat. Tom var som vanligt. Solen hade stigit på himmelen. Den stod nu över ekarna och den stora björken. Det värmde. Kan vi ta en promenad, undrade Ida. ”Hurra”, utbrast Jam. Ok, sade Tom. Jag skall bara byta byxor först. Han hade på sig de svarta jeansen. Tom försvann in i huset. Han blev borta en stund. Ida och Jam började tala med varandra under tiden. De pratade om Tom. Ida var lätt chockad av det som hänt. Bara att glömma och gå vidare, tyckte Jam. Han tog på lurarna. Stevie Wonder hördes. ”Superstition”. Det var Spotify. Den musik de lagt upp på datorn fanns automatiskt på mobilen. Det var egentligen Toms musik, men det gick bra även för Jam. De tog bilen till badet. Rättare sagt till parkeringen vid kommunalbadet. Tom ställde sig på första platsen. Dörrarna på en tvådörrars bil är så stora. Det fanns mest svängrum på första platsen längst ut. Han låste bilen. Jam och Ida hade suttit på passagerarplatsen. Utan bälte. Det var för stort. 

Tom tittade upp mot Solegården. Arbetet med den var nog klart. Eftersom det fanns gott om parkeringsplatser nu. De gick ned mot järnvägsspåren. Den röda lampan lyste och grindarna var nedfällda. Ett tåg från Braeborg passerade. Sällskapet gick över spåren. De gick mot kommunalbadet. Gräset var ansatt och skött. Huset som varit en kiosk stod kvar. En sandstrand fanns nere vid vattnet. Bryggorna var nya. Hopptornet hade tre våningar. Våra vänner fortsatte förbi badet. De kom in i en gles skog. Asp var blandat med björk och hassel. Det var sen sommar. Tidig höst. Björkarnas blad var gula. Oxlarna var röda och orange. Lingon växte på marken. De passerade en liten äng mot spåren. Vissnade blåklockor och klöver växte där. Gullmora och hundkex. Långt gräs. Gult och grönt. Ida tittade ut över sjön. De gick ut på en brygga. Abborrar och mört simmade i stim i vattnet. Vi fortsätter längre bort, sade Tom. Han såg på Ida och Jam. Jag tycker om er, slutade han.

Daga

Daga.

Katten Jam och kaninen Ida var i Daga. De satt på verandan. De såg på Tom. Plötsligt började han växa. Han slog huvudet i taket nästan. Han krökte på nacken och kom ut på verandan. Ida kände hur hon fick lust att tala. Vad händer, sade Jam. Huset var tomt förutom de tre. De öppnade ytterdörren och skyndade ut. Det var i sista stund, sade Ida. Huset revs och försvann. De skyndade mot grinden. När Tom vände på huvudet stod ett annat hus där. Det var av typ Österrikiskt. Brunt med mycket utsmyckningar. Häcken var densamma. Grannens hus stod kvar. Tom tog täten. Ida skuttade efter. De gick mot branddammen. Den fanns kvar. Bäcken var kvar. De vita smultronen var borta. De gick genom skogen mot sjön. Järnvägsspåren var kvar. Volvobryggan var förfallen. Sprängstenarna var inte vassa längre. Allt var så litet för Tom. Avståndet till andra sidan sjön hade krympt. Han tog av sig kläderna. Badbyxorna var alldeles för små. Han steg ned i vattnet. Han bottnade. Där hade ju varit så djupt. Han var skakad. Det var tidig morgon. Vi vill gå hem, sade Ida. Nu sattes Tom på prov. Skulle han hitta hem? Han klädde på sig. Jam sprang före. Han visade vägen. De gick stigen längs sjön. Tom skelade. Han kände igen sig, men det var två olika bilder som slogs om plats i hans inre. Bilderna flöt samman. Han visste exakt var de var. 

De passerade kommunalbadet. Kom fram till grinden vid spåren. Järnvägsövergången. Allting började gå sakta. Slow motion. Han kände i fickan. Ja de låg där. Bilnycklarna. Undrar vilken bil det är? Mercedes eller Peugeot? Det var en cabriolet. Peugeot. Dörrarna öppnades när han tryckte på knappen. Jam och Ida satte sig på passagerarplatsen. Tom satte sig vid ratten. Bilen startade. Han visste vart han skulle köra. Eller visste han det? Bilderna blev två igen. Passagerarplatsen var tom. Tom stannade bilen. Han startade och svängde in på Sellmovägen. Ida och Jam blev synliga igen. De snattrade oupphörligt. Tom stängde av motorn. Huset var rött. Falurött. De gick gången ned mot huset. Jam öppnade dörren. Hej, ropade Agnes. Skönt att vara hemma, sade Ida. Vill ni ha frukost, undrade Agnes. Gärna, svarade Jam. Tom hade vinterkläder på sig. Det var dagen före jul. Granen stod så fin i vardagsrummet. Agnes kom ned. Hon stekte sex ägg. Två var. Själv hade hon redan ätit. Medan de åt gick vintern. Solen började värma. Björkarna utanför fick knoppar och små blad. Jam tog på lurarna. Det var höst. Snöflingor föll sakta. Det blev vår. Oxlarna fick blad. Allting snurrade för Tom. Han vaknade på soffan i köket. Han var ensam. Musik strömmade från rummet. Georg Harrison. 

Tom kunde inte avgöra vilken låt det var. Då kom Jam fram. Sedan kom Ida. Vad önskar herrn, frågade Jam. Vill du att vi skall tala eller vara tysta? Då kom Michael Jackson från rummet. Zlatan Ibrahimovic. Facebook. Det började om. Någonting knarrade. Steg hördes över golvet. Var det en kanin? En katt? En drake? Eld? Vatten? De fyra elementen passerade genom rummet. Dante var liten just nu. Hans Inferno vardagsmat. Skratt hördes. Tom mindes en chatt han haft. Jocke kunde tala baklänges lika lätt som framlänges. De talade om Maggan. Tom mindes en novell om Maggan. Hans tid i lumpen. Det var 160 killar och han. Han talade i samlingsaulan för dem. Han blev ledare för fotbollslaget. Musiken tystnade. Det var spotify. Han bytte till ABBA. ”You can dance”. Han talade också för eleverna i nionde klass. Han fick starta ett skoldisko sedan. Mår du bra? Det var Jam som frågade. Ida tittade oroligt på Tom. Han mindes skolträdgården. ”Sjung visan för mig”. Det var Fröding. Tom tänkte på skoltiden. Sniffarna i parken. Håkan den starkaste i klassen. Tom hade slutat slåss. Håkan knäade och boxade Tom i klassrummet, när han var ny. Nervsystemet tog över. Håkan låg sedan på golvet. 

Tom låg i en utemöbel på altanen. Jam var där. Ida var där. Han tittade på Friggeboden. Den var röd med vita knutar. Målad med oljefärg. Garaget var rött. Också med vita knutar. Huset var Falurött med vita knutar. Han tänkte på sin uppfinning med färgen. Musik strömmade ur en radio på altanen. Han tänkte på sitt radioprogram. Dottern hade hört det till sist. Sonen hade hört det tidigt. Musiken var också bra vald. Han hade föreslagit en låt till nästa program. Cecilia Lind. Cornelis. Hur är det, frågade Ida. Hon baddade Toms panna med vatten. Jam höll fram ett glas vatten. Det börjar lugna ned sig sade Tom. Det snurrar inte längre. Årstiderna har slutat växla. Jag växer inte längre. Du ser bra ut, påpekade Jam. Vill du att jag skall berätta någonting, sade Ida? Bara ni är hos mig så är allting bra, sade Tom. Lämna mig aldrig mer. Vi lämnade dig inte, sade Jam. Du lämnade oss en stund. Men det är länge sedan nu. Många år sedan. Jag behöver er, sade Tom. Vi finns alltid hos dig, slutade Ida.

Skogen

Skogen.

Katten Ida och kaninen Ida var i skogen. De gick efter Tom. De lämnade just en myr. Ett konstigt surr, hade berott på starkströmsledningar i luften. Jam hade tagit av sig lurarna. Han satte på dem igen. George Harrison sjöng ”My sweet lord”. ”Really want to see You”. Han var inne i musiken. Ida var hungrig. Det började ljusna. Solen hade inte gått upp ännu, men himlen ljusnade. Tom skyndade på dem. Han ville hem. Han visste bara inte vilket hem som fanns bortom myren. Jams overklighet hade spridit sig. Ida verkade inte bry sig. De gick från hemmet vid Ättestupsgatan, och var nu på väg till hemmet i Daga. Tjugo år hade förflutit under natten alltså. De kom till en myr igen. I mitten av myren låg en tjärn. Det var här en fåraherde gått ned sig. Det var alltså myren i Daga. Det var sankt. Tuva på tuva stack upp. Vatten låg mellan dem. Stigen gick mellan tuvorna. Ängsull prydde marken. Sileshår frodades. Vita, gula, och röda. Insekter satt fast i de röda bladen. Det växte hönsbär och lingon vid myrens slut. Träden blev tätare och större. Barrträd började blandas med lövträd. Blåbärsris välkomnade sällskapet till andra sidan myren. Taggsvamp och kantareller gömde sig under mossan. Ida plockade. Tom tog av sig ryggsäcken. Han ställde den mot en hög fura. De var nu inne i gammelskogen. Den gröna mossan gränsade till öar av vitmossa. ”I´l bee mine”, sjöng George i lurarna på Jam. ”While My Guitar Gently Weeps”. 

Jam var borta igen. Eller vem var borta? Ida tittade strängt på Jam. Han tog av lurarna. Hjälp till att plocka svamp, sade Ida. Jam fick en plastpåse. Han började leta. De spred ut sig. Jam satte sig i mossan. Det var mjukt och skönt. Solen hade gått upp. Sömnigheten gjorde allt overkligt. ”Kvinnan föder grensle över en grav”, tänkte Jam. Var det Samuel? ”Dagen blinkar till. Så är det natt igen”. Ferlin. ”Har du tappat ditt ord och din papperslapp? Du barfota barn i livet”. Jam känner att han tappat sin papperslapp. Dessutom är han ju barfota. Ibland tog han stövlar. Skor gick bara inte. Jam grubblade på om han är katt eller inte. Tom gick i andra tankar. Han funderade på vad de skulle äta när de kom hem. Om de nu kommer hem i Daga, är då Agnes och barnen där. Eller är de kvar på Ättestupsvägen? Ida tänkte som vanligt på geografi. Vilka världsdelar har vi? Europa och Afrika. Nordamerika och Sydamerika. Asien och Australien. Vilken världsdel är jag mest bekant med? Europa förstås. Ida tänkte på den pinsamma facebook-chatten han haft. Det var en kvinna i Malaysia. Han hade skrivit att det lät exotiskt. Hon svarade att det var vardagligt och bröt chatten. Ida av alla. Hon hade varit utanför Europa bara en gång. Då var hon i Egypten. 

Hon hade senare sett på TV att det var en av de hajfarligaste stränderna i världen. Det sade de inget om där. Ida drack kranvatten i Egypten. Hotellet var strålande med marmorgolv. ”All inklusive”, hade hon haft. Hon blev så klart magsjuk. Tur att de hade en swimmingpool nära hotellet. Eftersom hon var magsjuk beställde hon middagen till rummet. Det ingick ju. Trodde hon. Det ingick inte. När hon skulle checka ut, fick hon en räkning på fyra tusen. Det var en chock. Särskilt som uttagsautomaten strejkade. Tom kom fram. Varför letar du inte svamp, undrade han. Oj, förlåt. Jag flög bort i mina tankar, sade Ida. Jam kom tillbaka med en påse full av svamp. Skall vi dra oss hemåt, undrade han. De hittade stigen. Tom kände igen sig. De var i Daga. De kom fram till sagotomten. Där var tomt som vanligt. Tomt på människor alltså. Sällskapet gick in. Det var fullt av buskar, blommor, och dammar. Guldfiskar simmade i den största dammen. Vatten porlade och rann. En eldriven pump förde runt det. Tom var orolig. Han kände att någonting inte stämde. De gick ned för backen. 

Han såg Sönnevi och den äldre brodern i Tranbergs trädgård. Sönnevi var kanske sex år. I huset fanns ingen Agnes. Inga barn. Mamma var där. Brodern var tio år. Uno var på besök. Hans vän Knut också. Mormor var där. Ida skuttade omkring. Jam gick till sin matskål. Tom var fyra år. Ida talade inte. Jam var tyst. Mamma skulle öppna i golvet. Det var i köket. Tom sprang upp. Trappan knarrade. Han blev rädd för klädgarderoben. Det fanns malar där. I sovrummet satt brodern på deras bädd. Han gjorde raketer. Elden sprakade i kaminen. Locket var av. Det brann utmärkt. Brodern matade in smala pinnar. Kaminen var rödglödgad upptill. Han blev klar med en raket. Lade den på kaminen. Tom insåg att han var liten. Kroppen var fyra år. Raketen började brinna och ryka. Den tog fart mot fönstret. Brodern såg nöjd ut. Raketen slog i rutan. Den var gjord av riktig staniol. Utan papper på. Tom såg efter Ida och Jam. De hade kommit upp. Det var en vanlig katt och en kanin.

Sjön

Sjön.

Katten Jam och Tom var vid en sjö. Ida var med. Det var tidig natt. Jam och Ida badade. Stjärnor gnistrade på himmelen. Månens skära kastade ljus och skuggor över nejden. Gran och furuskog skiljde vattnet från himmelen. Tom satt i gräset. Det var kort och ansat. Längre upp var vildvuxet gräs. Det blandades med vildblommor. Blåklockor och hundkex. Violer och förgätmigej. Gullmora och klöver. Timotej och gult gräs. Natten sänkte sig över dem. Jam kom upp först. Han fick sin handduk. Den var röd. Han torkade sig, och tog på sig kortbyxorna och sin t-shirt. Det var en mörkröd. Kortbyxorna var blåa. Ida kom upp. Hon hade varit i längst. Hon tog av sin röda bikini, och torkade sig. Natten hade kommit. Luften var sval. Hon satte på sig sin ljusröda t-shirt och de ljusgröna kortbyxorna. Tom lade de våta badkläderna i en plastpåse. Han stoppade ned den i ryggsäcken. Jam ville tala om Universum. Ida tänkte på geografi. Tom uppskattade tystnaden. De satt på stranden. Alla tre låg på rygg. De tittade upp mot stjärnhimmelen. Jam såg en stjärna falla. Ida såg en sputnik. Den rörde sig hastigt över himmelen. Tom såg över skogen. Han tittade på månskäran. Buskar och blommor kastade långa skuggor över nejden. Tom började frysa. Han tog på ryggsäcken. Reste sig, och vände sig mot skogen. 

Nu går vi hem, föreslog han. Jam och Ida reste sig. Sällskapet gick mot skogen. De gick en annan väg hem. En grusad väg löpte längs sjön. Säv och vass trivdes där. I en vik fanns vass med kolvar. De hjälptes åt att plocka några. Tom fick bära dem. Vägen delade sig. Jam tog till höger. Ida skuttade efter. Tom följde med. De kom till odlingslotter vid vägen. Några kolonistugor var uppförda. Det såg rart ut. En man kom ut. Han raglade fram. Var han berusad? Mannen stönade, och skrek plötsligt på hjälp. Blod rann från hans bröst. Han föll ned på vägen. Våra vänner gick fram till honom. En bil startade och körde hastigt iväg. Den var svart. Mannen reste sig och gick fram till en grön bil som stod där parkerad. Han fumlade med nycklarna. Fick upp dem och öppnade bildörren. Satte sig och startade bilen. Han körde hastigt iväg, och försvann i natten. Har vi sett ett mordförsök, undrade Ida. Mycket märkligt, svarade Jam. Tom fumlade med mobilen. Han ringde polisen. De var inte intresserade. Vi går hem, sade Tom. Han stoppade ned mobilen i höger framficka. Den stör minst där, tänkte han. Jam tog på sina lurar. Ida var chockad av det inträffade. En stig gick in i skogen. Det var genaste vägen hem, från där de befann sig. Hasselbuskarna hade små nötter. De plockade och åt. Hallon växte där rikligt. På marken fanns blåbärsris. Hönsbär, stora och röda frodades där. Furor och granar glesnade. Lövträd upphörde att finnas. 

En myr öppnade sig. Kråkbär var på marken. Små enbuskar bar enbär. Svarta och blanka. Tom älskade gin. Han drack i princip ingen alkohol dessvärre. Han rökte inte. Hade aldrig gjort. Ett rådjurskid visade sig på myren. Sileshår växte på tuvor. Röda och gula. Mygg och små flugor satt fast i dem. Det var köttätande växter. De följde stigen över myren. Gräs på höga tuvor passerades. Det var sankmark de gick i. En rådjurshona skyndade till sitt kid. Ett skott smällde av. Det missade. Rådjuret klarade sig. En man i gröna kläder syntes långt bort på myren. Han bar ett gevär i handen. Jam tog av sig lurarna. Vad händer, undrade han? Inget särskilt, svarade Ida. Bara ett mord och ett mordförsök. Ingenting speciellt som du missat. Sällskapet fortsatte över myren. Jägaren försvann in i skogen. Kidet hade funnit sin Mamma. Det surrade i luften. De gick under starkströmsledningar. Det var obehagligt. Kanske farligt. Jam tog på sig lurarna. Sonja Aldén sjöng ”Blott en Dag”. ”Dess beskärda del av fröjd och smärta”. ”Som din dag, så skall din kraft och vara”. ”Blott en dag, ett ögonblick i sänder”. 

Jam tyckte att fantasi och verklighet flöt samman. Vad var upp och vad var ned? Han tittade på Ida och Tom. Fanns de eller var de bara produkter av Jams egen fantasi? Jam visste inte. Var de en text eller fanns de på riktigt? Vad är verkligheten? Drömmar kring Minnen. Eller minnen kring drömmar? Han hör Tommy Körberg sjunga. Hootenanny Singers fortsätter. ”Flicka från Backafall”. Ida vänder sig mot Jam. Jam tar av lurarna. Vill du leva i drömmen eller i verkligheten, frågar Ida? Du mår inte bra av att alltid ha lurarna på Jam. ”O store Gud”, hörs från lurarna. Jag vill leva i verkligheten, svarar Jam. Bra, säger Ida. Stäng då av mobilen. Men jag är i alla fall inte inne på facebook, påpekar Jam. Jag säger inte att det inte kunde varit värre, fortsätter Ida. Tom går nu först. Det är en god bit hem. Följ efter mig bara. Då slipper ni tänka, säger han. De ser på varandra. Vi hör ihop, slutar Tom.

Ishockey

Ishockey.

Agnes och Tom spelade ishockeyspel. Agnes hade ordnat en krok som placerade kökslampan rakt över spelet. Exakt i mitten. Tom spelade utan målvakt. Det blev jämnare så. Katten Jam såg på. Kaninen Ida var i vardagsrummet. Det var kväll. Barnen sov i sina sängar. Jam tänkte på sin barndom. Han var född på Slangö. Han hade tre gråa syskon. Mamman var svart liksom Jam. Pappan var troligen en främmande katt som kommit med badgäster. Det var sommar. Jam ville gå ut. Agnes ville inte lämna barnen. Även fast de sov. Agnes och Tom avslutade spelet. Tom ställde in ishockeyspelet bredvid skrivbordet i vardagsrummet. Ida såg upp. Hon lyssnade på musik. ”Let it bee”, med Beatles, hördes när Tom kom in. Det var Spotify. De hade kopplat datorn till stereon. Det lät bra. Rättare sagt hade Jam kopplat. Han var den tekniske och datakunniga i sällskapet. Alla fyra satte sig i vardagsrummet. ”Little darling”, lät det. ”It´s alwright”. Jam föreslog att de skulle gå ut. Det är ok, kommenterade Agnes. Gå ni. Jag stannar. Det var en varm sommarkväll. Tom hade bara kortbyxor och en t-shirt. Jam var klädd likadant. Ida också. De stängde av datorn. Jam tog med sina små lurar. ”There will be an answer”, var det sista de hörde från datorn. Jam hade samma musik på mobilen. ”Love me do”, hörde han. 

Tom öppnade ytterdörren. De gick en halvtrappa ned. Ute var det friskt men varmt. Som vid medelhavet. ”Let it be”, betydde mycket för Jam. Det var ett politiskt budskap. Efter Vietnamkriget hade han trott på en förändring i världen. Tom och Jam hade börjat spela i ett rockband. Tom sjöng och kompade gitarr. Jam spelade congas och rytminstrument. De spelade på fester och klubbar. Ida hade inte kommit lika långt i sin utveckling. Hon hade börjat med marackas. Rytm var något Ida förstod. Melodi var svårare, tyckte hon. Det var Toms gebit. Bandet lät nog tidvis mycket bra. Som värst hade de sång, kompgitarr, sologitarr, bas, trummor, synt, piano, congas, marackas, saxophone, och tre körtjejer. Det började mörkna. Jam var innesluten i sin musik. Kan du relationen mellan Danmark och Sverige under årtuserdena, undrade Ida. Nej, svarade Tom. Men jag vet varför detta heter Ättestupsgatan. Jaha, varför, svarade Ida. Här fanns en ättestupa. När människor blev gamla fyllde de ingen funktion längre. Då kastades de utför ett högt berg. Jag har läst en bok om Eskimåer, sade Ida. Där sattes de gamla ut på isen. Isbjörnar gjorde jobbet. Usch, hur kom vi in på detta, undrade Tom. Antagligen för att du dras till och skräms av döden, svarade Ida. De följde bilvägen mot skogen. Jam tog av lurarna en stund. 

Skall vi gå till sjön, undrade han. Om ni vill kan vi göra det, svarade Tom. De passerade lekplatsen. Björkarna var gröna. På ängen var gräset halvhögt. Blåklockor stod i klasar. Hundkex och gullmora trivdes. Vita och röda klöver var utspridda. Sällskapet gick över ängen. Stigen ledde till bilvägen. De passerade barnhemmet. De gick åt höger där vägen till sjukhuset började. De gick mot Barkekärr. Kom fram till stigen i skogen. Oxlarna var frodiga. Almar reste sig mäktigt. Asp och hassel kröp intill marken, på väg upp. Blåbärsris och lingon tog sig på marken. Jam hade lurarna på. Sven-Ingvars sjöng om ”Barndomshemmet”. ”Ut i hemmet fick jag allt jag begärde”, ”jag förstod det kanske först när jag blev stor”.  Skogen tätnade. Jam bytte till Stevie Wonder. ”Superstition”. Det ringde på Toms mobil. Den låg i framfickan. Det tog tid att få upp den. Försent. Retligt med folk som lägger på efter tre signaler, tyckte han. Ida såg taggsvamp under en gran. Tom hade några plastpåsar i ryggsäcken. Han tog av sig den. Gav Ida en påse. Hon plockade och fyllde påsen. Tom tog emot påsen när den var fylld. Skogen glesnade. Den öppnade sig. Sjön hade ett sjok av dimma över sig. Jam tog av lurarna. Här är vackert, sade han. Ida ville bada trots att det nästan var natt. 

Sandstranden var vänlig mot sandneurotiker som Tom. Den gick bara några meter upp från sjön. Sedan tog en gräsmatta över. Runt sjön stod furor, granar, och lövträd. Vattnet var mörkblått nu på kvällen. Himmelen var något ljusare. Stjärnor gnistrade mot himmelen. Månens skära kastade ljus över nejden. Tom tog av ryggsäcken. Han ställde den i gräset. Tog upp badgrejerna. Jams badbyxor och Idas bikini. Tom tyckte själv att det var för sent för att bada. Ida blev klar först. Hon skuttade ut i vattnet. Månljuset blänkte i vattenskyn runt henne. Vattnet är skönt, ropade hon. Jam tog av sig sina byxor. Han satte på de blåa badbyxorna. Stjärnorna gnistrade på himmelen. Månljuset låg över stranden och sjön. Jam kände med tassen på vattnet. Tom tyckte att allt var som en dröm. Jam slängde sig ut i vattnet. Ida simmade. Skall du inte i, ropade hon till Tom? Tom satte sig ned vid stranden. Han tyckte om sina husdjur. Älskar du oss, undrade Jam? Jag älskar er, svarade Tom.

Balkongen

Balkongen.

Katten Jam och kaninen Ida satt på balkongen. Det var morgon. Tom borstade tänderna. Björkarna var gula. Syrenerna blommade. Vita och röda. Oxlarna var ljust röda. Tom tänkte på barnen. De hade en sparkbil. Eva for från sovrummet till balkongdörren i vardagsrummet. ”Pang”, slog hon i dörren. Hon var oemotståndligt söt. Tom hade börjat spela i ett band. Han var sångare. När han var några och tjugo, köpte han en akustisk gitarr. Han började med visor. Det var en plaststrängad gitarr. Det blev Dan Andersson, Taube, och Ferlin. Efter några år lät det hyfsat. Han fick en vän som var duktig på stålsträngad gitarr. De spelade tillsammans. Tom kompade och sjöng. Vännen, Christer lade gitarrslingor. Det lät nog bra. Tom arbetade som teaterledare på fritidsgård. En av de äldre besökarna var duktig musiker. Han spelade tvärflöjt. Tom frågade honom. Vill du vara med i visgruppen? Han ville. Christer kände en cellolist. Det var nu sång, kompgitarr, sologitarr, tvärflöjt, och cello. Det lät riktigt bra. De började spela på ålderdomshem. Några konserter i samlingssalar. En ung pojke på fritidsgården var trummis. Han hade ett bluesband. Tom fick frågan om att sjunga. Roligt tyckte han. Han tog med sin Fender Stratocaster gitarr. Efter några år kunde han sjunga och spela blues. I huset de bodde i fanns många vänner. Några spelade i en grupp. 

Tom fick frågan om att sjunga med dem. Han provspelade. Några blev lyriska. Andra slutade. En ny grupp bildades. En rock och reggaegrupp. De spelade även lite blues. Först bara eget material. Sedan allt mer covers. Sextiotal. Trummisen kunde alla sextiotalslåtar. De hade två gitarrer, trummor, bas, orgel, piano. Tre körtjejer, och en saxofon som värst. Spelade på fester, parties, och klubbar. En platta gjordes. De fick frågan att satsa. Svarade nej. Bara en hobby. Ida skuttade in. Jam kom efter. Tom grejade i köket. Ida fick sin potatis. Jam sin mjölk. Tom värmde kaffevatten. Näskaffet höll på att ta slut. Barnen sov i sina sängar. Agnes likaså. De gick in i vardagsrummet. Satte sig i den gigantiska gröna soffan. Tom hade snickrat den. Den gick runt tre väggar, med en ingång åt fönstret. Ett runt litet bord i mitten. Vitt. Underlaget var klätt med grön manchester. Där fick plats tio personer lätt. Femton om de trängde ihop sig. Agnes skrivbord stod bredvid. Målat vinrött och brunrött. Ida blev klar med potatisen. Jam hade sörplat mjölk tillräckligt. Tom tog en kopp kaffe till. Han ville gå ned i källaren. Leta efter deras elvisp. Han svepte det sista kaffet. Tog på långbyxor. Blå jeans. Det var ingen värme längre. Jam öppnade ytterdörren. De gick två trappor ned. In i källargången. 

Tom låste upp till skyddsrummet. Grejer stod kvar sedan inflyttningen. Där luktade konstigt. Ganska sött och äckligt. De letade bland grejerna. Jam hittade reservhjulet till bilen. Lukten kom från bastun. Ida öppnade dörren dit. Odören slog emot henne. En död man låg på golvet. En fläck med stelnat blod, fanns invid honom. Ida skuttade ut. Jam sprang in där. Tom kom efter. Jam ryggade tillbaka. Tom klev närmre. Han lyfte på kroppen. Tre skotthål kring hjärtat vittnade om dödsorsaken. De skyndade ut. Fastighetsskötarens rum var bredvid. Toms nyckel fungerade dit. Han ringde polisen. Ida ville bort. De gick upp till lägenheten. Polisen får ta över nu, sade Tom. Han hade med sig en väska från förrådet. I den fanns en gravlykta och två små krattor. Han kände sig dyster och splittrad. Jam tog på hörlurarna. ”Love Me Do”, sjöng Beatles. Han gick in i musiken och in i sig själv. Han tänkte på vetenskap, och Universum. Han tänkte på den krökta rymden, och Schrödingers katt. Ida gick också in i sig själv. Hon tänkte på planeten, och dess länder. Hon tänkte på världsdelar. Afrika och Australien. Nordamerika och Asien. 

Tom tänkte på ett TV-program han missat. Det var Zlatans självbiografi del två. Skall vi gå ut, frågade Tom till slut. Husdjuren ville gå ut. På vägen mot lekplatsen sjöng Jam till musiken i öronen. Det lät hemskt. De hade med sig Jams trampbil. De gick nedför backen. Vägen var inte avstängd, men många vägbulor gjorde trafiken gles. Jam trampade vid lekplatsen. Ida grävde i sanden. Träden runt lekplatsen var låga och väl ansade. Gången var nyasfalterad. Svart. De bestämde att gå till sjön. Tom tog trampbilen och spadarna. Han gick hem medan Ida och Jam väntade vid lekplatsen. Ida berättade för Jam att hon chattat på Facebook med en kvinna från Malaysia. Ida skrev på engelska att det lät väldigt exotiskt för henne. Kvinnan svarade att det var vardagligt. Sedan bröt kvinnan chatten. Det rullade runt i huvudet på Ida. Tom lämnade trampbilen och grejerna i lägenheten. Han packade ned badgrejer i ryggsäcken. Tog snabbt med sig picknick. Tog på ryggsäcken och gav sig ut. På lekplatsen träffade han Ida och Jam. De gick längs bilvägen. De kom in till en stig genom skogen. Träden var gula, orange, och röda. Tom tittade på Ida och Jam. De älskade varandra.

Kopp

Kopp.

Katten Jam och kaninen Ida satt på altanen. Tom var i köket. Ida gnagde på en kokt potatis. Jam sörplade mjölk. Tom värmde vatten till kaffe. Han fyllde inte vattenvärmaren som hans gode vän alltid gjorde. Tom nöjde sig med vatten till en stor kopp. Jag dricker aldrig mer än en kopp, tänkte han. När vattnet var varmt hällde han en matsked näskaffe i en kopp, och tömde vatten över. Han behövde inte röra runt. Det slapp man om man tog pulvret först. Det var tidig morgon. Han tog koppen och gick ut till de andra. De kramade honom när han kom ut. Det var äkta kärlek. Tom plockade några maskrosblad på vägen. Han gav dem till Ida. Hon tog tacksamt emot. Han hade kattmat på burk med sig till Jam. De åt koncentrerat. Tom drack sitt kaffe. Han granskade huset. Det var rött. Falu rödfärg. Det var hans uppfinning. Huset var ljusbrunt när de köpte. Målat med plastfärg. Tom ville ha gammaldags rödfärg. Att skrapa hela huset vore hopplöst. Ett övermäktigt slit. Lilla huset var rött. Målat med oljefärg. Bättre än plastfärg så klart. Vita knutar var snyggt. Tom ville försöka lösa frågan om gammaldags rödfärg. Han tänkte. Om man stryker på någon kemikalie, kanske det går. Han prövade lacknafta. Ingen skillnad. Han prövade bensin. Inget hände. Han prövade många kemikalier. Inget fungerade. 

Till slut fick han en idé. Det hade börjat med taket. Mycket behövde restaureras på huset, när de nyss köpt. Taket var en sak. Det var fult och gammalt. Han tog ned alla pannorna, och lade ny papp. Nya läkt förstås. Drygt hälften av pannorna var hela. Bara fullbevuxna med lava, alger och smuts. Tom fick en idé. Han köpte kaustiksoda i massor. Hällde varmt vatten i en stor plasttunna. Massor med soda i. Ställde ned tjugo pannor i byttan. Lät det stå i femton minuter. Sedan gick smutsen bort med två tag av en borste. De blev som nya. Han köpte nya till halva taket. Lade upp dem. De rena gamla på halva taket. Det blev väldigt bra. Sodan fanns kvar. Det var det han kom att tänka på nu. Soda är basiskt. Han prövade det på huset. Det fick sitta kvar och torka. Det blev som fint sandpapper. Rödfärgen fäste perfekt. Nu räckte det att skrapa vart femte år där plastfärgen släppte från träet. Problemet var löst. Ida tyckte det var dags för geografi. Hur många länder finns i Afrika, undrade hon. Det roliga är att jag vet inte själv, sade Ida. Tom pustade ut. Jam drog efter andan. Detta var en ny sida hos Ida. Du växer i mina ögon, kommenterade Jam med. Han hade ändå hunnit ladda upp. Jam var tvingad att säga någonting om Universum. Ni vet ljusfläckar på himmelen, började han. I moderna stjärnkikare ser man långt bort. Det man tidigare antog var stjärnor och galaxer, tror man nu är andra Universum. 

Jam var klar med kattmaten. Han kände sig mätt och belåten. Han var bara orolig att Tom skulle börja prata politik. Därför gjorde Jam något ovanligt. Han bad Tom berätta om psykoterapi. Det var tidig höst. Björkarnas blad var gula. De singlade ned. Sällskapet befann sig i ett oupphörligt regn av gula löv. Oxlarna var röda. Ekarna bruna. Bara furorna var gröna. Tom tittade på garaget. Det var rött. Målat med oljefärg. Gräset var nyklippt. Rosenbusken hade lysande nypon. Röda förstås. Tom var tvungen att ta sats. Tillfället skulle inte komma tillbaka lätt. Han började. Psykoterapi handlar om att bekräfta. Att se. Och låta ses. Avtäcka det sanna och viktiga. Många patienter har aldrig blivit sedda för den de är. Jag kan föra in begreppet överföring. Det innebär att patienten inte bemöter dig som den du är. Hon bemöter dig som vore du hennes Mamma eller Pappa. Ibland som ett syskon. Ida blev intresserad. Hon gnaspade på de sista maskrosbladen. Ibland är det inte det att det sägs något speciellt. 

Det uppstår en känsla i rummet som är särskild. Den känslan uppstår kanske vid varje möte med henne, eller honom. Då är det i känslan överföringen finns. Att sätta ord på den känslan är inte alltid lätt. Ibland vet du efter tre samtal, vad som är patientens problem. Det tar kanske tre år för patienten att inse samma sak. Ida snarkade. Hon sov tungt. Jam var på gräsmattan. Han hade fått syn på en mus. Tom tittade upp. Han insåg att åhörarna decimerats. Jam var väluppfostrad. Han kom tillbaka när Tom tittat upp. Han sade. Vad är motöverföring? Det begreppet hör väl hemma i terapi? Lysande Jam, sade Tom. En intresserad åhörare alltså. Motöverföring är den överföring terapeuten har på patienten. Det består av egentlig motöverföring, och egen överföring. Den egna överföringen hör inte hemma i terapin. Handledningens uppgift är att identifiera och rensa bort den. Ida vaknade med ett ryck. Hon hade drömt om paradiset. Där var fullt av maskrosblad och kokt potatis. Morötter fanns också. Hon tittade på Tom kärleksfullt. De älskade varandra. Jam också.

Norr

Norr.

Kaninen Ida och katten Jam befann sig längst norr ut på ön. Där var en gudomlig lagun. Båda ville bada. Tom tog av sin ryggsäck. Han tog upp Jams badbyxor och Idas bikini. Jam bytte genast om. Han sprang ned och kände på vattnet. Ida skuttade efter. Hennes bikini var röd. Jams badbyxor blå. Tom tog av sina jeansshorts. Satte på badbyxorna. Alla tre gick ned i vattnet. Det var alldeles lagom varmt. Lite svalkande. Det var sandbotten. En halv meter djupt. Tom gick på bottnen. Jam och Ida simmade. Det fanns en del musselskal på bottnen. Tång växte i dungar. Tom lade sig ned. Han började simma. Lagunen var kanske hundra gånger femtio meter stor. Jämndjup. Han flöt i vattnet. Tänkte på Agnes och barnen. Hon var borta nu. Sista gången de gick över berget mot västerstranden stannade hon upp. Hon såg sig runt. Tom ville inte tänka mer på det. Han flöt i det vänliga vattnet. Ida plaskade. Hon skvätte. Jam ville bli snurrad och kastad. Tom grep tag i framtassarna. Snurrade och kastade. Jam tjöt av skratt. Försvann under ytan. Kom upp igen, och simmade mot Tom. Nu var det Idas tur. Jam väntade otåligt. Ida flög iväg. Plask! Så höll de på en god stund. Till slut huttrade Jam. Han gick upp och lade sig på berget. Det var mjukt och slipat jämnt. Vass tog vinden från väster. Han gonade sig i solen. Ida gick upp. Hon lade sig hos Jam. Till slut kom även Tom upp. Han hämtade ryggsäcken. Hittade termosen, och slog upp en kopp kaffe. De njöt i solen. 

Tänk att Pappa gömt ett mynt under en sten här ute, sade Tom. Dagens geografifråga, tog Ida upp. Gränsar Kazakstan till China? Tom såg mot havet. Jam letade bland musselskalen. Ja det gör det, sade Ida. Skall vi vandra lite, undrade Tom? Husdjuren bytte till kläder. Tom också. De gick mot Nordhamnen. Där låg en segelbåt och två motorbåtar. Jam var fortfarande tilltufsad efter geografifrågan. Han tänkte på rymden, och började. Rymden, eller ibland yttre rymden eller världsrymden, är de relativt tomma områdena i universum som finns utanför himlakropparnas atmosfärer. Begreppet används ibland med den alternativa betydelsen universum. Det fanns ingen fråga i detta, men Jam kände sig ändå lite bättre. Tom ville tala politik. Jämlikhet används inte som begrepp längre, började han. Det har ersatts av jämställdhet. Jämställdhet syftar på likhet mellan könen. Innebär det att orättvisor är ok, bara det drabbar män och kvinnor lika? Invandrarfrågan är svår. Samhället klarar inte att integrera i samma fart som folk kommer. Det är en förbjuden fråga att diskutera. Därför uppstår missnöjespartier. Jam sprang före. De gick vidare längs östra kusten på ön. Kom till en fin båtplats ytterligare. Fortsatte fram till en skön liten sandstrand. Ida satte sig i gräset ovanför stranden. Hon kunde inte bara geografi. Matlagning var också hennes gebit. 

Jam satte sig. Han tog på hörlurarna. Han lyssnade på Beatles. ”Love me do”. ”You know I love You”. Jam ville lära sig spela. Helst gitarr. Tom hade kunnat. Sedan han skadade vänsterhanden, hade han gått över till synt. Den kallades keyboard. Vad som är skillnaden, vet de inte. Jam kopplade upp facebook. Han visste att Tom avskydde det. Vad är ett hållbart samhälle, undrade Tom. Jam hörde ingenting under sina lurar. De började gå över till västerstranden igen. Ängarna de passerade var fyllda av blommor. Ängsblommor i magert gräs. Violer och klöver. Blåklockor och gullmora. Hundkex bland timotej och vackert gräs. De närmade sig Sandviken. Passerade labyrinterna. Då kände de stanken på långt håll. Nu när de visste om det, kändes det tidigare. Ida ville gå till sälen igen. Hon skuttade före. Hon beklagade sig fast det var självvalt. Hon skuttade ända fram till den. Det var som om döden på något vis lockade. Samtidigt som den skrämde. Jam kom också fram. Tom stannade på stigen. Jam tog av sig lurarna. Han vände sig till Ida, och sade. Låt oss be en bön. Ida nickade. 

De bad en bön, men Tom kunde inte höra någonting. Avståndet var för stort. Han väntade på djuren. Ida och Jam hoppade och skuttade över stenarna. Tom satt ned vid stigen. Han satt i mjukt gräs. Hällde upp det sista kaffet. Ida och Jam kom fram. De väntade medan Tom drack sitt kaffe. De reste sig upp, och började gå längs stigen. Den slingrade sig långt från havet i överkant av stranden. Små enbärsbuskar bredde ut sig. De växte för varje år. Träd började spira här och där. En gång har ön varit skogklädd. De sista träden fälldes i stora sillperioden. Då kom folk från fastlandet bara för att skörda sill. Många fick guldfeber. Krogarna låg tätt längs hela Bohuslän. Ett kroghus finns kvar på ön. Det är längst norr ut på den bebyggda delen av ön. Jam tog på sig lurarna igen. Ida skuttade före. De följde stranden på stigen. Några gråa bräder låg till och med innanför stigen. Då måste det ha blåst häftigt. Tom tittade på Ida och Jam. De älskade varandra.

Utsikt

Utsikt.

Kaninen Ida och Katten Jam njöt av utsikten. Tom grubblade. De drog sig försiktigt ut mot stigen igen. Det bar utför, och svängde till vänster. Nya snår med blåhallon öppnade sig. Riktiga björnbär och hallon. Ida stannade och plockade. Jam sprang en god bit före. Tom var inne i sig själv. Den stora slätten öppnade sig. Gräset var kort och glest. Blommor fyllde ut. Klöver och hundkex. Blåklockor och gullmora. Små mörkröda blommor. De kom fram mot den stora insjön. Vass växte ymnigt. Glest längre ut. Tätt intill stranden. Husdjuren tog täten. Tom kom efter. Mot väster växte tallar. Fem meter höga. En fin liten skog. Elever planterade tallarna för många år sedan. Där kunde man gå om man ville. Där inne var öppet och vänligt för promenad. Med ett grönt tak. Nu gick de på stigen. Blåbärsris och kråkbär trivdes omkring. Mot sjön fanns det sileshår. Gula och röda köttätande små växter. De fångade flugor och mygg. Pors fanns där. Det doftade friskt. En liten bergshäll kom upp i dagen. Det var gnejs och granit blandat med svart och vitt berg. Sällskapet följde stigen. Den steg något. Stranden öppnade sig. Havet också. Alldeles mörkblått. Oändligt långt och öppet. Havet möttes av himmelen. Stranden var kilometerlång. Runda slipade stenar. På några ställen fanns högar. Det var gravar för ilandflutna män. Engelsmän från världskrig ett. 

Ida var tvungen. När de stod vid havet. Hade jorden inte varit rund, så skulle de sett England. Vilka länder gränsar till Mexico, undrade hon. Tom tittade bort. Jam svarade. USA i norr. Venezuela och Colombia i söder. Det var för lätt, sade Ida. Vi går till Sydamerika. Vilka länder gränsar till Argentina? Tom var ivrigt sysselsatt med sina byxor. Jam letade efter någonting på marken. Ida svarade själv. Chile, Bolivia, Paraguay, Brasilien, och Uruguay, sade hon. Det märktes att Ida googlat. Jam tog sats. Vad är bosonisk strängteori, frågade han. Tom letade i sina fickor. Ida fick en hostattack. Bosonisk strängteori är den mest ursprungliga och enklaste formen av strängteori som kom till på 1960-talet. Dess namn har den fått av att den endast beskriver bosonerna (de kraftbärande partiklarna som ex. fotonen), sade Jam. Han såg mycket nöjd ut. Stranden var djup från vattnet upp till stigen. Gråa bräder och stockar låg uppspolade på stranden. På en plats låg en stor flotte. Jam satte sig i gräset vid stigen. Ida skuttade fram till honom. Tom var bekymrad. Det kanske är dags att äta vår picknick, frågade han. Jam nickade. Ida satte sig. Tom tog av sig ryggsäcken. De var på en fin plats. Han tog upp mjölk till Jam. En kokt potatis till Ida. Kaffe till sig själv. De åt under tystnad. Jam var tilltufsad av geografin. Ida var knäckt av strängteorin. Tom förlorade på båda punkterna. Alla tre var misslyckade. Samtidigt var Jam lite nöjd med strängteorin. 

Efter picknicken var de något piggare. Jam reste sig först. Känner ni en svag rutten doft, undrade han. Ida nickade. Det kom från stranden. De gick ned mot doften. Stranden var bred. Det var många kullerstenar att ta sig över. Lukten blev starkare. Till slut stank det. Ida skuttade före. Hon skrek till. Fy, utbrast hon. Det var en säl. Självdöd antagligen. Jam gick nära. Ingen rörde sälen. De vände om. Det fanns inget att göra. Sälen var fem gånger större än Jam. Den hade nog legat länge där. I veckor minst. De fortsatte norr på ön. Gick över svarta slätslipade berg. En gräsäng bredde ut sig. Vildrosor växte ymnigt. Jam kände igen sig. Det var här labyrinterna fanns. Blåklockor och gullmora trivdes. Klöver och hundkex. Jam sprang först. Han var ivrig nu. Då såg han dem. Han sprang in. Det var två labyrinter sammanflätade. Jam gick fort runt, runt. Ida skuttade in. De försökte och försökte. Båda kom fel hela tiden. Till slut tog Jam helt enkelt ett steg över. Ida gjorde likadant. De kom ut till sist. Tom ville prata politik. Om han hade ett parti skulle de säga så här. Vi vill skapa ett hållbart samhälle. Vi vill ta oss an klimatet, ge alla barn en ärlig chans i skolan och satsa på nya jobb och jämställdhet. 

Varför säger inget parti så, undrade han. Jam tyckte Tom var jobbig, när han diskuterade politik. Ida hade inga tydliga politiska åsikter. Jam var grön långt in i själen. Tom visste inte var han stod. De lämnade labyrinterna och gick vidare norrut. Jam tog på sina lurar. Tur att han inte är inne i facebook, sade Tom till Ida. Vissa är ju alltid uppkopplade. Tur att Jam inte är sådan. Han ville förstå det. Tom hade intervjuat facebook-användare. Det är så svårt att förstå den drogen. För det är väl en drog? Jam lyssnade på musik från mobilen. Det var Roy Orbison. ”California blue”, ”Still missing You”. Där labyrinterna var kallades det ”Sandstranden”. Konstigt namn på en ö som är full av sandstränder. Jam försjönk i musiken. ”Anny thing You want, You goot it”. Tom tänkte på facebook. De var lyckliga.

Åtta

Åtta.

Kaninen Ida och Katten Jam satt på verandan. Tom sov. Klockan var åtta på morgonen. Ida tyckte att detta var skandal. Hur länge skall han sova, undrade hon? Tom låg bredvid Agnes i stora rummet. Barnen låg i lilla rummet innanför. Det lilla rummet var så mysigt och fint. Fönstret var åt söder. Sängarna stod på var sin sida om fönstret. Vid den ena sängens fotända stod en gammal köksstol. Fin och bra att lägga kläder på. Nedanför den andra sängen fanns en stor hög byrå av ek. Fem byrålådor gick att dra ut. En spegel satt överst. Fem garderober fanns på motsatt vägg mot fönstret. Fyllda med skräp mest. Barnen sov. I det stora rummet stod två sängar åt Agnes och Tom. Rummet hade två fönster. Ett åt söder och ett åt väster. Sängarna stod vid fönstret åt väst. På ena sidan fanns en bekväm fåtölj. På andra sidan en köksstol. En ny bokhylla stod vid dörren mot köket. I hörnet motsatt mot fåtöljen var en ny braskamin. Mellan den och köksdörren stod en bred byrå. Uppe på den fanns en TV. Ida och Jam satt på verandan. I fönstren var krukväxter. Pelargonier. Rosa och röda. De blommade ymnigt. I köket innanför fanns en svart gammal vedkamin. Den användes ibland. Norr om köket låg Skonken. Det var ett mycket primitivt kök, med trampat jordgolv. Där kunde man laga mat på spritkök. En stor grön byrå stod vid väggen. 

Öster från Skonken var Kammern. Det sovrum som Toms Farmor dött i. Där fanns en svart gammal symaskin. En sådan som man trampar. Den hade guldfärgsinläggningar i målningen. Kammern var lite skrämmande även för Ida och Jam. Trappan upp till vinden var målad i ljusblått. Den var trång och böjd. Vinden var kall och brun. Skeppsmask åt på bräderna. Vinden var också skrämmande. Toms Pappa hade en gång sett råttan Josefin dansa i månskenet, till dragspelsmusik över nejden. Det var i kvällningen. Att råttor kan dansa berättar en historia från Rammen om. Musik hördes från en dans på en annan Ö. Det var vindstilla och lugnt. Uppe på berget dansade råttorna par om par. Uppe på vinden fanns ett litet vackert rum med fönster åt söder. På väggen satt ett porträtt av Toms Farfars Far. Väggarna var inte gedigna. På några ställen var det bara tapet som vägg. Det hade gått hål där. Jam grejade med mobilen. Han gick in på Facebook. Han fick kontakt med en kvinna i Strömstad. Hon verkade trevlig. Tom vaknade. Han gick upp ur sängen. Tog av pyjamasen. Satte på sig jeansshortsen och en t-tröja. En blå. Agnes sov fortfarande. Han öppnade dörren och gick ut i köket. Jam fick syn på honom. God morgon, sade Ida och Jam, med en mun. Tom hälsade tillbaka. Glädjestrålande rusade de fram. De kramade och Tom kramade tillbaka. Jam hade läst tidningar på nätet. Han ville berätta. 

Tom ville ha kaffe först. Han fyllde vattenvärmaren med vatten lagom till en stor kopp. Ok, berätta nu, sade Tom och satte sig hos husdjuren. Jam var uppskruvad. Han hade läst om en olycka. En jakthund hade blivit skjuten i våda under rådjursjakt. Det var på en myr i Götaland. Hemskt, kommenterade Ida. Tom hämtade en kopp i köket. Han hällde i en matsked neskaffe och fyllde på vatten. Han satte sig på verandan hos Ida och Jam. Jag vill ha en potatis, sade Ida. Jag vill ha mjölk, fyllde Jam i. Ok, lugn bara. Jag skall ordna det, svarade Tom. Tom tog fram det efterfrågade och satte sig med sin kopp. När han var klar med kaffet, frågade han. Vill ni gå till stranden? ”Hurra”, sade husdjuren. Solen var uppe en bit på himmelen och värmde skönt. De gick ut i trädgården. Oxlarna var frodiga. Körsbärsträden gröna och fina. De gick ned över ängen. Gullmora och blåklockor samsades med det höga gräset. Violer och klöver trängdes i sandmarken. Ida skuttade före. På ängen fanns fyra gropar med sand och musselskal. Fotbollsplanen var nyklippt och grön. Affären mitt emot över vägen var nedlagd. 

De gick ut på vägen. Nyasfalterad och svart. Jam satte på sig lurarna. Han var nöjd med sin mobil. Även Tom var nöjd med sin nu. Han hade ju trott att det var fel på den. Det var det inte. Han kom på vad han gjort för fel. Runt vägen på sidorna växte oxelträd. Innanför fanns vildhallon. Även rönnbär. De kom fram till tomten Toms Pappa velat köpa. Eller ha rättare sagt. Där vägen skiljer sig tog de till höger mot hamnen. Biblioteket passerades. Församlingshemmet. På andra sidan vägen låg Toms kusins hus. De tog in vid skolan mot naturområdet. Innanför grindarna växte blåhallon i massor. Ljungen blommade. Rosa och röd. Träden stod glest och var små. Det var en vattensjuk mark. De tog stigen åt vänster ned mot stora sandstranden. Vid kröken med utsikt fanns ett bord med bänkar att sitta på. De stannade en stund och njöt av utsikten. Ida var lycklig. Det var Jam också. Allting var rätt, för Tom.