Che.
Kaninen Ida vaknade, och såg sig kring. Katten Jam låg på
sin plats. Han var vaken. Jam var uppvarvad. Han började genast berätta om sin
idol. Idolen var Che. Jam berättade. Ernesto Guevara de la Serna föddes som det
första barnet av fem till Ernesto Rafael Guevara Lynch och Celia de la Serna
Llosa. Han föddes i Rosario, Argentina och hans familj var av spansk/irländsk härkomst. Han skulle hela sitt liv ha
problem med astma, men var en aktiv idrottsman, han spelade bland annat rugby.
År 1948 påbörjade han medicinska studier vid universitetet i Buenos Aires och
avlade läkarexamen 1953. År 1951 tog han en paus från sina studier och följde
med en nära vän, Alberto Granado, på en resa de hade talat om i flera år, en
resa genom Sydamerika på en motorcykel vid namn ”La Poderosa 2” (”Den mäktiga
2”). Guevara dokumenterade denna resa i "Dagbok från en
motorcykel" (denna filmatiserades 2004, se Dagbok från en motorcykel) och under den resan fick han en
närbild av fattigdomen och maktlösheten bland stora delar av folket. Det var
dessa intryck som fick honom att anse att den enda utvägen ur fattigdomen för
Sydamerika var en revolution. Resan bidrog också till att Guevara började se
mindre på Sydamerika som flera olika nationer, utan mer som en stor kulturell
och ekonomisk enhet. I Guevaras syn behövdes en (mellan länderna) gemensam
strategi för att förändra situationen i denna världsdel.
När han hade kommit
tillbaka till Argentina avslutade han sina studier så fort som möjligt för att
sedan återuppta sitt resande i Sydamerika. Che Guevara växte upp i en relativt
radikal intellektuell familj av högborgerlig härkomst. Hans far Ernesto Rafael
Guevara Lynch var dock bohemiskt lagd och tog sig fram med hjälp av familjearv
och äventyrlig affärsverksamhet. Han hade läst till arkitekt, men hoppade av
studierna innan han blev färdig. Genom faderns intresse för litteratur, poesi
och politik (hemmet hade ett bibliotek på över 3000 volymer), kom Ernesto att
få stor insikt i världspolitiken. Inte minst då det bland faderns bekanta fanns
åtskilliga radikala veteraner från det spanska inbördeskriget. Modern Celia de
la Serna Llosa, å andra sidan, hade själv efter föräldrarnas bortgång, växt upp
i en socialistisk/kommunistisk miljö hos sin äldre syster Carmen, som var gift
med journalisten och poeten Cayetano Córdoba Iturburu, medlem det argentinska
kommunistpartiet och senare ordförande för det argentinska författarförbundet
SADE. Hon var vänsterradikal, feminist, förkämpe för kvinnors frigörelse, och
var den som hade det största inflytandet på sonen Ernesto tillsammans med hans
faster Beatriz. Det var under den här tiden som Guevara fick sitt berömda
smeknamn, Che, vilket kommer av
den argentinska slanginterjektionen "che", som ungefär betyder
"hörru".
År 1954 störtades Arbenz styre genom ingripande av CIA,
vilket gjorde Guevara övertygad om att USA alltid skulle motarbeta vänsterpolitiska
regeringar i Latinamerika och andra utvecklingsländer i världen. Detta stärkte
hans övertygelse om att socialism var den enda vägen framåt för Latinamerika.
Efter kuppen erbjöd sig Guevara att kämpa för socialismen, men Arbenz bad sina
anhängare att fly från landet och Guevara tog sin flykt till det argentinska
konsulatet. Guevara gick med i vad som kallades 26 juli-rörelsen. Gruppen bestod av 81 män när Guevara gick med,
alla kubaner i exil. När de först landsteg på Kuba verkade det inte som om de
skulle lyckas, eftersom de kom dit i dagsljus och blev upptäckta av det
kubanska flygvapnet. Gruppen splittrades i två delar, och de vandrade i två
dagar utan proviant, innan de lyckades omgruppera sig. De påbörjade en vandring
mot bergsområdet vid Sierra Maestra när de mötte den kubanska armén, vilket
resulterade i en lätt nackskada för Guevara. Bara 12 av de 82 rebellerna
överlevde denna attack, som blev början till Guevaras övergång från läkare till
soldat. Genom sin skicklighet i strid, sitt mod och sin hänsynslöshet blev
Guevara snart Castros närmaste man och inom några månader hade Guevara stigit
till den högsta graden, commandante.
Guevara hade under denna tid också blivit en nära vän med soldaten Camilo
Cienfuegos. Gerillakriget varade i två år innan revolutionärerna segrade i
januari 1959 efter att Batista hade flytt landet på nyårsafton. Rörelsens trupp
marscherade in i Havanna där arbetarna utlyst generalstrejk för att stödja dem.
Efter revolutionen bildade 26 juli-rörelsen tillsammans med andra grupper
"Den kubanska revolutionens enade parti" vilket senare döptes om till
"Det kubanska kommunistiska partiet". Efter att Castro och
revolutionärerna gripit makten utsågs Guevara till fängelseintendent på
fängelset La Cabaña, och under sina fem månader där, 2 januari till 12 juni
1959, satt Guevara med i revolutionsdomstolarna där Batistas anhängare dömdes.
Enligt Orlando Borrego, Guevaras bokhållare, ”sköts ingen för att ha slagit en
fånge, men om det förekommit extrem tortyr, mord och död så dömdes de till
döden ... Hela fallet analyserades, alla vittnen hördes och de dödas eller
torterades släktingar kom dit eller också kom den som själv torterats. Genom
att visa upp sin kropp kunde han avslöja all tortyr han genomgått.” Varje kväll
gick Che igenom fallen tillsammans med domarna, men när han redogjorde för sin
roll vid rättegångarna för några fientligt inställda intervjuare från Kubas
television förklarade han att han aldrig personligen deltog i dem eller
träffade de anklagade.
Che Guevara var vakt över fångar som sågs som fiender
till revolutionen i fängelset La Cabaña, där enligt vissa uppgifter ett par
hundra fångar skall ha avrättats under hans befäl. Efter att ha varit
polisintendent vid La Cabaña-fängelset blev Guevara en ämbetsman vid Det
Nationella Institutet för Jordreform, VD för Kubas nationella bank och
industriminister. Guevara var en nyckelperson i placeringen av sovjetiska
kärnvapenmissiler på Kuba, vilket ledde till Kubakrisen. År 1965 hade Guevara
åkt till Bolivia, för att starta en socialistisk revolution även där. Hans uppehållsort
förblev hemlig i två år, tills den bolivianska armén i september 1967 lyckades
lokalisera och döda två grupper ur Guevaras gerilla, en gerilla som i början
bestod av runt 120 personer. Guevaras försök till att störta den rådande
samhällsordningen misslyckades på grund av hans felberäkning av det bolivianska
stödet för kommunism. Guevara trodde att han skulle anfalla en dåligt tränad
boliviansk armé men han upptäckte att USA hade ställt upp på de angripnas sida
och hade skickat ned CIA-agenter för att bistå den bolivianska regimen. Guevara
trodde att bolivianerna skulle välkomna honom som en befriare och att det
Moskvastyrda kommunistiska partiet i Bolivia skulle stödja honom, något som
inte var fallet.
Bolivianerna fick reda på gerillans uppehållsort genom en
uppgiftslämnare; enligt filmen Sacrificio
- Vem förrådde Che Guevara? skulle detta varit den franske filosofen.
Den 8 oktober omringades lägret och Guevara blev tillfångatagen när han ledde
en patrull i närheten av La Higuera. Han gav upp efter att ha blivit sårad i
benet och hans gevär förstörts av en kula. Bolivias president René Barrientos
beordrade Guevaras avrättning efter att ha överlagt med amerikanska CIA som
sökt efter honom sedan han lämnat Kuba. Guevara blev förd till en gammal skola,
och dagen därpå klockan 13.10 lokal tid avrättades han av sergeant Mario Terán
med nio skott; fem gånger i benet, en gång i höger skuldra och arm, en gång i
bröstet och slutligen en gång i halsen. Félix Rodríguez, CIA-agenten som hade
lett jakten på Guevara i Bolivia, tog Guevaras Rolex (som han visade upp vid flera intervjuer senare), samt andra
personliga föremål. De bolivianska myndigheterna gick den 11 oktober ut med att
Guevara hade blivit skjuten och dödad när gerillan hade mött regeringens
trupper den 9 oktober. Den 15 oktober erkände Castro att Guevara var död och
utlyste tre dagars sorg. Guevaras död ansågs vara ett hårt slag för Sydamerikas
socialistiska revolution. År 1997 grävdes Guevaras kvarlevor upp och undergick
DNA-test, varefter de skickades tillbaka till Kuba. Den 12 juli 1997 begravdes
hans skelett på nytt i staden Santa Clara, platsen där han definitivt gav seger
åt rebellerna under den kubanska revolutionen. Intressant, menade Ida. Hon tänkte
på annat. Tom vaknade. Han såg sig kring. Jag älskar er, slutade han!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar