tisdag 10 mars 2015

Churchill


Churchill.

Kaninen Ida och Katten Jam var på väg hem. Tom bar ryggsäcken. De hade varit och badat. Det var lunchdags. De följde en slingrande stig. Rosa ljung täckte markerna. Enbuskar stod här och där. Lite pors var utspritt. Det doftade friskt. Ida skuttade före. Hon hade sin röda sommarklänning på sig. Jam hade lurarna på sig. Det var Sandy Posey. ”I´m a single girl”. De kom fram till skogen. Det var mest tallar. Små och vindpinade. Ida stannade. Hon ville att Tom skulle gå först genom skogen. När de gått en bit in kom de till en glänta. Ett nät var uppspänt där. Ett nät mot himmelen. Det var nog till för att fånga varor i. Varor en helikopter släppte ned. Tom insåg att de var inne på militärt område. Träden var låga. Ändå gick man bra där. Grenarna kom högre upp. De gick skyddat och bekvämt med ett grönt tak. Skogen öppnade sig. Våra vänner kom till en blomsteräng. Marken var av sandjord. Gräset var glest. Hundkex och timotej tävlade med gräset om höjden. Gullmora och blåklockor stod i klungor. Violer, rödklint, och vitklöver tog plats. De följde en stig över ängen. En liten sjö öppnade sig. Ida lade sig ned vid vattnet. Hon tittade ned. På ytan sprang skräddare. Vattenytan böjdes ned, men de sjönk aldrig. Nere vid botten simmade skalbaggar. De borrade ned sig i slammet. Mygglarver skuttade fram i vattnet. Grodlarver i alla stadier simmade där. Från mörka klumpar med svans till färdiga små grodor.

Jam lade sig också ned. Han kände med tassen på vattnet. Det var ljummet konstaterade han. Jam tog av lurarna. Han föreslog att de skulle ta vägen över västerstranden. Det blir en omväg, sade Tom. Det gör ingenting, vi har sommaren på oss, tyckte Jam. ”Hurra för stranden”, skrek Ida. De klämde sig fram genom moränen. Till slut kom de fram till labyrinterna. Det var ju här ifrån vi startade, konstaterade Tom. De gick över kullerstenarna mot söder på ön. Snart kom de fram till sjörövarflotten. Ida ville leka på den. Jam följde med. Idag låg vinden från havet. Lukten från den döda sälen blev påtaglig. Ida både ville, och ville inte. Till slut bestämde hon sig, för att gå till sälen. Hon skuttade över stenarna. De var större ju närmre vattnet man kom. Hon stannade vid sälens döda kropp. Jam kom sakta efter. Det fanns ingenting att göra. Den var så död man kan bli. Tom väntade på stigen. Ida skuttade tillbaka till flotten. Hon hissade seglen. Sedan sjörövarflaggan. Jam steg ombord. Nu var Ida kapten. Hon tog kikaren till ögat. Spanade ut mot horisonten. Det mörkblå havet mötte en ljusblå himmel där borta. Ett skepp visade sig längst ut. Ida inspekterade kanonerna. Fjorton på varje sida. Manskapet bestod av hundratjugo modiga sjörövare. Jam var en av dem. Ida bad honom att ta av lurarna. Det passar inte in. Vi befinner oss på femtonhundratalet, upplyste hon om.

”Lyckliga gatan”, hörde Jam i lurarna. ”Det är tiden som här dragit fram”. Ida såg plötsligt en söderhavsö. ”Här ankrar vi”, gav hon order om. Små båtar sattes i sjön. Ida och tjugo män gick i den första. De rodde mot land. Palmer växte en bit upp över stranden. De hade spadar med sig. Båten tog land. De gick ur och upp på stranden. Började gräva på den plats Ida anvisade. ”Pang”, spaden slog mot någonting hårt. De grävde upp en skattkista. Den var full med guld och juveler. ”Kom nu hit”, ropade Tom. Jam hörde ingenting. Ida kom av sig helt. ”Vi måste gå vidare”, tyckte Tom. ”Vi måste leka lite till”, bad Ida. ”Nej vi måste hem och äta nu”, sade Tom. Ida skuttade till honom. Jam kom sakta efter. Då kan vi prata lite geografi medan vi går, tyckte Ida. Ok, svarade Tom. Prata du! Gränsar Sudan till Egypten, frågade hon. Jam hade för en stund tagit av lurarna och hörde frågan. ”Du och dina retliga frågor”, tyckte han. Han fick mycket att leta efter.  Tom tog av ryggsäcken, och plockade i den. Som vanligt vet ni inte svaret, sade Ida uppnosigt. Svaret är ett enkelt ja! Sudan ligger söder om Egypten.

Jam var revangelysten. Han ville berätta om en av historiens stora män. Han berättade. Det finns ett glamoröst skimmer kring Winston Churchills liv och personlighet. Att manisk flit och ett närmast tvångsmässigt kontrollbehov skulle ha utgjort viktiga förutsättningar för hans talekonst passar liksom inte in i bilden. Han föddes in i den brittiska aristokratins högsta skikt och blev redan i unga år både krigshjälte samt ”kändis” i egenskap av författare och journalist. Han gjorde snabb politisk karriär och hade genom familjens kontakter självklar tillgång till en rad ledande personer inom den sociala, ekonomiska och politiska eliten. Lysande, sade Tom. Du berättar bra Jam. Jag älskar er båda, slutade han!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar