Churchill.
Kaninen Ida och Katten Jam var på väg hem. Tom bar
ryggsäcken. De hade varit och badat. Det var lunchdags. De följde en slingrande
stig. Rosa ljung täckte markerna. Enbuskar stod här och där. Lite pors var
utspritt. Det doftade friskt. Ida skuttade före. Hon hade sin röda
sommarklänning på sig. Jam hade lurarna på sig. Det var Sandy Posey. ”I´m a
single girl”. De kom fram till skogen. Det var mest tallar. Små och vindpinade.
Ida stannade. Hon ville att Tom skulle gå först genom skogen. När de gått en
bit in kom de till en glänta. Ett nät var uppspänt där. Ett nät mot himmelen.
Det var nog till för att fånga varor i. Varor en helikopter släppte ned. Tom
insåg att de var inne på militärt område. Träden var låga. Ändå gick man bra
där. Grenarna kom högre upp. De gick skyddat och bekvämt med ett grönt tak.
Skogen öppnade sig. Våra vänner kom till en blomsteräng. Marken var av
sandjord. Gräset var glest. Hundkex och timotej tävlade med gräset om höjden.
Gullmora och blåklockor stod i klungor. Violer, rödklint, och vitklöver tog
plats. De följde en stig över ängen. En liten sjö öppnade sig. Ida lade sig ned
vid vattnet. Hon tittade ned. På ytan sprang skräddare. Vattenytan böjdes ned,
men de sjönk aldrig. Nere vid botten simmade skalbaggar. De borrade ned sig i
slammet. Mygglarver skuttade fram i vattnet. Grodlarver i alla stadier simmade
där. Från mörka klumpar med svans till färdiga små grodor.
Jam lade sig också ned. Han kände med tassen på vattnet. Det
var ljummet konstaterade han. Jam tog av lurarna. Han föreslog att de skulle ta
vägen över västerstranden. Det blir en omväg, sade Tom. Det gör ingenting, vi
har sommaren på oss, tyckte Jam. ”Hurra för stranden”, skrek Ida. De klämde sig
fram genom moränen. Till slut kom de fram till labyrinterna. Det var ju här
ifrån vi startade, konstaterade Tom. De gick över kullerstenarna mot söder på
ön. Snart kom de fram till sjörövarflotten. Ida ville leka på den. Jam följde
med. Idag låg vinden från havet. Lukten från den döda sälen blev påtaglig. Ida
både ville, och ville inte. Till slut bestämde hon sig, för att gå till sälen.
Hon skuttade över stenarna. De var större ju närmre vattnet man kom. Hon
stannade vid sälens döda kropp. Jam kom sakta efter. Det fanns ingenting att
göra. Den var så död man kan bli. Tom väntade på stigen. Ida skuttade tillbaka
till flotten. Hon hissade seglen. Sedan sjörövarflaggan. Jam steg ombord. Nu
var Ida kapten. Hon tog kikaren till ögat. Spanade ut mot horisonten. Det
mörkblå havet mötte en ljusblå himmel där borta. Ett skepp visade sig längst
ut. Ida inspekterade kanonerna. Fjorton på varje sida. Manskapet bestod av
hundratjugo modiga sjörövare. Jam var en av dem. Ida bad honom att ta av
lurarna. Det passar inte in. Vi befinner oss på femtonhundratalet, upplyste hon
om.
”Lyckliga gatan”, hörde Jam i lurarna. ”Det är tiden som här
dragit fram”. Ida såg plötsligt en söderhavsö. ”Här ankrar vi”, gav hon order
om. Små båtar sattes i sjön. Ida och tjugo män gick i den första. De rodde mot
land. Palmer växte en bit upp över stranden. De hade spadar med sig. Båten tog
land. De gick ur och upp på stranden. Började gräva på den plats Ida anvisade.
”Pang”, spaden slog mot någonting hårt. De grävde upp en skattkista. Den var
full med guld och juveler. ”Kom nu hit”, ropade Tom. Jam hörde ingenting. Ida
kom av sig helt. ”Vi måste gå vidare”, tyckte Tom. ”Vi måste leka lite till”,
bad Ida. ”Nej vi måste hem och äta nu”, sade Tom. Ida skuttade till honom. Jam
kom sakta efter. Då kan vi prata lite geografi medan vi går, tyckte Ida. Ok,
svarade Tom. Prata du! Gränsar Sudan till Egypten, frågade hon. Jam hade för en
stund tagit av lurarna och hörde frågan. ”Du och dina retliga frågor”, tyckte
han. Han fick mycket att leta efter.
Tom tog av ryggsäcken, och plockade i den. Som vanligt vet ni inte svaret,
sade Ida uppnosigt. Svaret är ett enkelt ja! Sudan ligger söder om Egypten.
Jam var revangelysten. Han ville berätta om en av historiens
stora män. Han berättade. Det finns ett glamoröst skimmer kring Winston
Churchills liv och personlighet. Att manisk flit och ett närmast tvångsmässigt
kontrollbehov skulle ha utgjort viktiga förutsättningar för hans talekonst
passar liksom inte in i bilden. Han föddes in i den brittiska aristokratins
högsta skikt och blev redan i unga år både krigshjälte samt ”kändis” i egenskap
av författare och journalist. Han gjorde snabb politisk karriär och hade genom
familjens kontakter självklar tillgång till en rad ledande personer inom den
sociala, ekonomiska och politiska eliten. Lysande, sade Tom. Du berättar bra
Jam. Jag älskar er båda, slutade han!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar